Mötet med mitt inre barn

God förmiddag!

Hösten är här och det var länge sedan jag skrev något på min blogg. Mycket har hänt både inom mitt arbete som barnmorska och inom mitt andliga arbete. Så tacksam över mina gåvor, och jag tackar varje dag för för dagen som har varit. Dagen eller händelsen blir inte alltid precis som vi vill eller som vi önskar, men tänk då på att det är något vi trots allt skall lära oss av det, som vi under dagen har fått uppleva. Bra eller mindre bra allt har ett syfte, även om du inte riktigt vill eller kan tro det precis i stunden. Det är en ny lärdom som du skall ta till dig och som skall ge dig en ny kunskap på din väg i livet.

I dag vill jag dela med mig till er av min meditation som jag fick till mig.

Pling plong!

Jag hör att det ringer på dörrklockan, och när jag öppnar dörren så möts jag av lilla Susan som är 3-4 år gammal och ler med hela ansiktet. Jag blir glad och alldeles varm i hela kroppen, hon frågar om jag vill komma ut till henne och leka med henne. Självklart kan jag inte stå emot denna lilla söta tjej som står där på trappan, och jag ser hur vinden rör sig i hennes långa hår. Jag tar den lilla handen i min som är mjuk och len samt lite varm och kladdig,  En liten tjej med så mycket värme och energi vilket förstås smittar av sig till mig. Vi går sakta bort, hand i hand mot lekparken, hon vill att vi skall gunga.

Hon hoppar upp på gungan och vill förstås att jag också skall gunga med henne, jag som blir lite åksjuk av att gunga vill först inte. Men självklart gör jag detta och då känner jag vad livet har påverkat mig, på så många olika nivåer.

Lilla Susan är så oskyldig som bara ett barn kan vara, ovetande om vad som kommer att påverka henne under livets gång. Så underbart att få vara i detta stadium av livet, där fantasin och lekfullheten får flöda fritt. Känner en sorg över hur jag har tappat en del av detta i livet då livets allvar självklart har påverkat mig genom livets gång.

Men jag känner en stor tacksamhet över att hon idag kom och ringde på min dörr.  Helt plötsligt får hon syn på någonting i gräset och jag följer nyfiket efter, självklart, där plockar hon upp en nyckelpiga, vi räknar prickarna och hon berättar för mig hur gammal den är.

Så söt, alltså jag blir så glad över hur hennes fascination och glädje över denna lilla skalbagge för oss bägge att lysa upp, samt känna tacksamhet över detta lilla möte som ger oss båda lycka och glädje. Nyckelpigan klättrar upp på hennes finger och hon säger en ramsa,

– Flyg, flyg, lilla nyckelpiga, imorgon blir det vackert väder och då får vi nya kläder…. 

Sedan ser jag hur hon springer iväg med håret flaxande och jagar en Citronfjäril som dansar i vinden och som flyger vidare. Tänk att det lilla kan vara så fantastiskt och att det kan sprida en så stor lycka och glädje i livet.  Nu fortsätter vi in i skogen, och hon visar mig en kotte som hon hittar samt myrorna som vandrar på stigen. Helt plötsligt dyker det upp en stor sten och givetvis vill hon att vi skall klättra upp på den. Och nu så tar fantasin åter över leken och vi fantiserar att vi är på en båt, som seglar långt ut på haven. Så fantastiskt att få släppa alla måsten och krav i livet och bara få leka och släppa fantasin lös. Efter några timmars lek traskar vi åter hand i hand tillbaks till min dörr. Jag får en varm kram och vi säger, -Hej vi ses snart igen!

Tack älskade lilla barn för en så härlig dag fylld med lycka, ljus och glädje. Ett fint minne som är fyllt med kärlek och värme och som jag bevarar i mitt hjärta.

Önskar dig en fin dag och glöm inte att hitta tillbaka till ditt inre lilla barn.

Varma kramar Susan