Förlåtelse~att förlåta för att kunna släppa och gå vidare

Hej på er!

En ny fantastisk helg ligger nu framför oss, det är September månad och det är fortfarande sol och värme som boostar oss med energi. Har idag varit ute i skogen och tankat energi. Ett starkt tips om du inte provat, du blir alltid påfylld där, oavsett du är trött, ledsen, glad, arg eller bara behöver andas frisk luft. Jag hämtar alltid kraft i skogen och ifrån naturen, det är mitt bästa!

Efter dagens eftermiddags fika mötte jag mitt eget inre barn i en meditation. Hon stod utanför vår ytterdörren och ringde på dörrklockan.  Alltså den underbara söta lilla flickan Susan som bara är några år gammal, hon frågar om jag vill följa med henne ut och leka. Känslan av att jag inte har tid, byts ut mot ett självklart Ja! jag följer med. Vad är det egentligen som är viktigt i mitt liv?  Att mötas av hennes leende och glädje, det smittar av sig, och sprider en varm positiv känsla och jag vill helst också vara 4-5 år gammal. Hon sträcker fram sin hand och jag tar den lilla handen i min och blir alldeles lycklig.

Vi går ut i trädgården och där plockar hon en bukett blommor och jag ser lyckan i hennes ögon och glädjen som sprider sig över ansiktet. Sedan tar hon en blomma, det liknar en prästkrage och där vi leker med en fråga och drar bort kronbladen för att få ett slutgiltigt svar ja eller nej… tror att många av er har lekt samma lek, för att få svar som man lekte var en sanning.

När jag sitter i solen och ser den lilla tösen med så mycket värme och glädje så blir jag så glad men också lite sorgsen. Jag ber henne om förlåtelse över hur jag har behandlat henne under livets gång. Att jag har pressat henne så hårt periodvis, dömt henne som man bara kan döma sig själv, man är sin värsta bödel själv. Att jag under livets gång varit rädd för att säga vad jag har tyckt, rädd för att stå upp för vem jag är, rädd för att uttrycka mina åsikter och tankar. Givetvis har allt detta grundat sig utifrån alla möten, åsikter som man mött under livets gång. Uppfostran, skolan och lärare, vänner samt bekanta. Hur man bör vara som människa, självklart har detta varit en grund för den man blivit.

Men det bästa av allt är att jag förlåtit och börjat att hitta tillbaka till den lilla flicka jag en gång var, så oskyldig och glad, fylld av energi och ett med djur och natur, samt Moder jord. Att förlåta är inte lätt men det är ett val som vi alla har och som vi själva måste anamma, om vi vill slippa vara fast i tyngd och sorg. Jag själv har fått arbeta med att förlåta mig själv, dem jag kanske har skadat/gjort illa eller dem som har skadat/gjort illa mig under livets gång. Detta behöver inte vara stora händelser, men kan vara ord likväl, som kan ha skadat lika mycket. Men för att få frid i sig själv och slippa detta malande och/eller ältande så måste man släppa det för att gå vidare. Och det är detta valet du själv måste ställa dig? Vill jag få frid?

Du behöver inte konfrontera personen/personerna i fråga genom att säga att du förlåter dem. Men du måste förlåta dem inom dig själv eller bara låta dem gå, släpp dem för att du skall få lugn och ro samt känna frid. Vi är bara människor här på jorden och vi är inga änglar, det händer saker i allas liv som påverkar oss, och det sätter spår i livet. Spåren finns kvar men bleknar om vi släpper dem. Men att hålla fast och tänka på det, och låta ilskan få trigga, det leder bara till bitterhet, sorg och inget man mår bra av. Ingen människa skall behöva bli illa behandlad, men det tillhör en del av livets ”ups and downs” och det blir till lärdomar. Något du får ta med dig som en form av upplysning. Om man kan försöka se händelser och personers agerande, utifrån ett annat perspektiv så kanske att detta kan vara en hjälp och skapa en förståelse om varför? Det behöver inte var rätt men kan ge dig en större insikt om personens agerande.

Vi har alla den möjligheten att förlåta, släppa samt lämna det och låta det få tillhöra det förflutna. Du har framtiden framför dig,  med så många vackra och fantastiska dagar. Varje dag erbjuds vi alla en ny möjlighet och en ny chans att göra vad man vill av dagen. Visst är det fantastiskt, jag har släppt och förlåtit mig själv och allt det som tidigare har dränerade mig. Olika saker/händelser som har påverkat och berört mig på fler olika plan, men vad skall jag med det till? det tillhör det förgångna och det går inte att göra om eller göra det ogjort. Gjort är gjort….

Jag tackar min lilla Susan för mötet som jag sparar inom mig i mitt hjärta