Första semesterdagen
Hej Bloggen, är nu tillbaka och vill dela med mig 🙂
Första semesterveckan har precis avslutats, så härligt.
Tänkte bara dela med mig av en händelse som skedde redan under första semesterdagen. Jag vaknade mycket tidigt av att det var ett himla liv i trädgården och skatorna levde rövare, vilket de ibland kan göra utan att det är något speciellt. Vi har en del skatungar som har ett beteende som tonåringar, de är inte vuxna för föräldrarna får mata dem och de är inte barn för dem flyger hit och dit som tonåringar lätt kan göra, d.v.s. hänga lite här och lite där.
Då jag äntligen skulle få sovmorgon och var ledig så somnade jag om ett par timmar till.
När vi sen skulle äta frukost gick jag ut för att mata mina små Pilfinkar som jag bara älskar, ni vet det där underbara kvittret som man hör när man sitter vid ett café. Det kvittrar så rart och jag blir alldeles lycklig och det berör mig någonstans långt inne i själen.
Väl ute i trädgården, förstår jag varför skatorna förde ett så fruktansvärt oväsen kl: 04:00 jag finner vår älskade lilla koltrast död vid vårt körsbärsträd.
Jag får ont i hjärtat, då denna underbara lilla fågel som har kvittrat och sjungit för oss så underbart under hela våren samt varit här och ätit äpplebitar uppträdda på trä grillspett i trädet, nu sjungit sin sång för sista gången.
Jag begraver fågeln i skogsbrynet och plockar en bukett blommor att lägga på dess grav, samtidigt som jag spelar ”Den blomstertid nu kommer”.
När jag plockat min lilla bukett och tackat vår lilla fågel för all vacker sång och önskat honom en fortsatt fin resa till en finare plats och där får han fortsätta att sjunga vidare. Hoppas att han hör av sig åter, och kanske sitter på fönsterbrädan en dag och hälsar på? Så går jag över gräsmattan och är på väg att precis gå in, när jag råkar titta ner och nästan trampa på ett hjärta från barken på tallen.
Lyckan slog till och jag kände en värme i bröstet, självklart var hjärtat ett tecken och jag vände åter till fågelns lilla grav och la det lilla hjärtat bredvid min lilla bukett.
Senare samma dag tog jag en promenad i skogen och plötsligt hör jag en koltrast precis ovanför mitt huvud, som sitter och kvittrar så glatt. Lyckan av att bara höra denna underbara lilla pippis röst gör att det känns så rofyllt och lätt. Livet är för kort för att inte upplevas, stanna till se, lyssna och känn.
Tack för att jag fick dela med mig av ett fint minne, och fortsätt att njuta av sommaren.
Massor med varma kramar till er alla Susan